Det var den dagen...

Ja, då var D day över. Opponeringen kom och gick ungefär som förutspått, fast med några undantag. Vi visste ju hela tiden att uppsatsen inte var färdig och på så sätt aldrig skulle kunna bli godkänd idag, det känns samtidigt både ledsamt och bra. Ledsamt för att jag aldrig trodde att det skulle behöva bli så här och uppsatsen kommer att släpa efter, men bra för att examinatorn verkligen tog sig tid med oss och hjälpte oss att reda ut vissa svårigheter som vi kört fast i. Det kändes som att hon verkligen lyssnade på oss när vi förklarade varför det blivit som det blivit, och om vi har riktigt vråltur så kommer hon bli vår nya handledare tills uppsatsen är färdig. Håller tummarna för detta, för det skulle verkligen betyda mycket för oss. Helt otroligt att hon gav oss mer hjälp på en timme än vad vår förre "handledare" lyckats med på hela kursen. Vi får helt enkelt vänta och se och hoppas! Just nu försöker jag mest peppa mig själv och tänka på att vi kommer faktiskt att bli klara, det kommer bara ta lite tid. "Vad gör det om 100 år när allting kommer kring?"