Berg&dalbana

Bläh! Ibland undrar jag om jag är fläng i huvudet. Denna arbetsdagen slutade inte på något roligt sätt och jag kände mig på uruselt humör när jag kom hem. Intellektuellt sett vet jag att ingen kan lära sig detta komplicerade yrke på 1 och en halv vecka, och att jag försöker så gott jag kan att lära mig så mycket som möjligt så snabbt som möjligt. Men ändå så känns det så jobbigt när jag upplever det som att någon anser/verkar anse att jag ska kunna saker som jag aldrig lärt mig eller aldrig hört förut eller möjligtvis hört någon gång men inte minns riktigt. Sådant får mig att känna mig fel, dum och inkompetent. Vilket är mycket märkligt. Hur kan det komma sig att man kan veta något på det intellektuella planet men ha en helt annan uppfattning på det känslomässiga planet? Och dessutom, hur kan det komma sig att det är så svårt att värja sig mot dessa irrationella känslor? Jag avskyr när dessa "panikkänslor" kommer, blir så stressad och får så ont i magen då så det känns som att jag kommer att kräkas. Hur normalt är det???!? Jag kan inte nog uttrycka hur mycket jag längtar efter att denna inlärnings/nybörjarperiod är över och jag börjar känna mig självgående...vad vore väl en bal på slottet...