Skitvecka förutom idag.

Arbetsveckan denna vecka var verkligen inte att leka med. Förutom det jag bloggade om tidigare hände det en otäck grej i fredags. Jag träffade en klient för första gången och helt utan förvarning reagerade klienten väldigt hotfullt på något som jag aldrig hade väntat mig att man kunde reagera så starkt på som h*n gjorde. Det var riktigt otäckt och jag blev väldigt rädd. Lyckades dock hålla mig lugn och avsluta besöket utan att ha blivit nerslagen. Men efteråt gick jag in till en kollega för att prata och efter ca 10min när chocken släppte så sprutade tårarna ur ögonen. Jag kunde verkligen inte sluta gråta. Är ändå väldigt glad och tacksam för att jag har så goa omtänksamma kollegor plus en riktigt bra chef. Fick sitta och prata igenom det hela med dem plus att chefen ville att vi skulle träffas och prata igen på måndag PLUS att jag kommer att få prata med en som tar hand om personal som är med om sådana här saker. Tror att det kan vara väldigt bra. Har vid flera tillfällen tänkt tanken att jag kommer inte palla detta jobbet någon längre tid. Flera kollegor har dessutom sagt vid ett flertal tillfällen att min tjänst är tung eftersom det är så många riktigt knepiga ärenden på den. You think!??! Mådde verkligen skit igår kväll och hade lite svårt att somna eftersom tankarna bara snurrade och jag hela tiden fick flashar av det där otäcka besöket i huvudet. Fy! Idag har jag t.o.m. gått omkring och känt mig alldeles skakig. Riktigt obehagligt. Blir så arg över att vi som har den här typen av jobb ska behöva utsättas för sådan här skit. Vi har ingen säkerhet alls! Inte ens flyktdörrar på våra kontor. Fick dessutom höra att den kollega som i veckan blev mordhotad inte kommer att polisanmäla heller. Detta beroende på att tydligen måste man sitta med på rättegången som privatperson, alltså inte bli representerad av någon från myndigheten, plus att ens personuppgifter med adress och hela kittet finns tillgängligt. Snacka om "varsågod, här bor jag, kom och angrip mig i mitt hem". Vem vill polisanmäla då? Inte har vi något risktillägg på våra löner heller. Usch! Det knepiga i situationen är att jag vill gärna jobba med mina kollegor och min chef, men jag vill INTE ha det jobb jag har nu. Blääääääää säger jag bara. Så hur gör jag?

Idag var jag på den mycket roliga och härliga årliga scrap- & stämpelmässan! Wiiihooo vad kul!!! Shoppade loss rejält så jag skämdes när älskling mötte upp mig med lilla e, men åååååååh så roligt det var att gå därinne och inspireras och kolla på alla roliga saker. Ska fota mina skatter och visa upp en annan dag.

Funderar...

De två senaste dagarna på jobbet har varit av det värre slaget. I går kändes det en aning surrealistiskt då dagen innehöll så många konstigheter (fler än vanligt). En kollegas klient kastade stolar och ett bord i korridoren utanför mitt rum, en av mina klienter lämnade in ett (av många i raden) långt brev där denne ville komma och visa upp hålen i sina kallingar (IiiUUU! Nej tack!) och skrev om en massa konstiga saker, jag fick ett antal otrevliga mail från en av mina klienter där jag blev kallad allt möjligt (bla Sverigedemokrat, vilket jag tar som en grov förolämpning) då klienten var missnöjd över hur en del regler är på försörjningsstöd som jag försökt förklara, chefen skickade även ut ett mail då en kollegas klient fått besöksförbud eftersom klienten hotat att mörda min kollega samt spränga socialkontoret. Det är några axplock av allt som försegick igår. Jag kan bara konstatera återigen; vilket extremt och konstigt jobb jag har. Funderar allvarligt på hur jag ska överleva. Då syftar jag i först hand på den mentala biten. Jag mår så fruktansvärt dåligt när folk utgår ifrån att jag försöker motarbeta dem när jag försöker förklara hur regler och riktlinjer fungerar för den som ansöker om försörjningsstöd. Eller när klienter skriker åt mig och är väldigt otrevliga och får mig att må skit. Jag försöker ju hjälpa dem! Jag försöker göra mitt jobb och förklara när klienter ifrågasätter varför de inte får pengar till vissa saker eller när de gör saker som de tidigare fått info om att det kan påverka försörjningsstödet på ett negativt sätt. Jag tycker verkligen inte om att bli beskylld för saker som jag vet inte stämmer. Älskling brukar säga att det bara finns ett sätt att lära sig hantera sådant, och det är att pina sig igenom det hela. Att stå ut. Är det så? Jag vet inte om jag står ut.

Ett armband till lilla e:s ära!

Gjorde ett armband med en söt berlock i form av ett E. Tänkte på min lilla älskling lilla e!

Har kommit fram till att många av mina smycken består till stor del av pärlor och stenar i vitt med silverdetaljer. Älskar verkligen den färgkombinationen och tycker inte att den någonsin kan bli omodern.

Stackars lilla e. Tror att hon har besvärligt med tänder som är på gång och gör ont. Hon har inte alls varit på sitt soliga glada humör senaste dagarna och när jag kollade i munnen så tycker jag att det ser ut som att båda framtänderna plus en tand bredvid framtänderna är på gång. Nu har hon gråtit hjärtskärande i snart en timme och älskling och jag springer fram och tillbaka och försöker lugna henne. Nyss fick hon en supp som jag hoppas ska hjälpa henne att ha mindre besvär av det onda i munnen. Mammas lilla gosa...

Vill ha stövlar!!!

Är grymt sugen på ett par snygga svarta stövlar med inte allt för hög eller klumpig klack. Hittade dessa på La Redoute och blev liksom lite kär...ända tills jag så priset; ca 1400kr - bläääää! Det hade jag inte tänkt mig. Sketans. Ja, ja, vad vore väl en bal på slottet...? Se och njut.

Ett fång virkade rosor

Äntligen! Förra helgen var vi och hälsade på svärmor och svärfar. Svärmor hade tidigare erbjudit sig att ha stick- och virkskola med mig och jag hade tagit med mig lite garn när vi åkte dit. Hade ju hittat ett mönster på en virkad ros som jag såg på Symässan i Borås och som jag så gärna ville göra. Efter ihärdigt googlande hittade jag ett mönster på rosen på Elsas Blogg och blev glad. Men det körde ihop sig genom att varken jag eller svärmor förstod mönsterbeskrivningen. Lösningen kom när jag hittade sysidan.se och slängde in en fråga om hjälp att förstå mönsterbeskrivningen. Tog inte många minuter innan några snälla hjälpsamma människor hade förklarat hur man skulle göra och sedan med hjälp av svärmor virkade jag min första ros. Är nu inne på min sjätte virkade ros - ha ha ha! Typiskt mig på något vis att göra många. Men det är så roligt att äntligen förstå hur jag ska virka och att jag hittade mönstret på den fantastiskt söta virkade rosen. Ibland är verkligen internet sjukt bra!