Tildadockan klar!

Jag borde nog kalla mig den (mycket) sporadiska bloggerskan med tanke på glesheten mellan mina inlägg, hahaha! Ett tag höll jag på att lyckas göra det till (ännu) en prestationsångestgrej, men så bestämde jag mig för att skita i allt vad prestation heter i detta sammanhang och bara blogga när jag känner för det. Idag kände jag för det! Har ju under en mycket lång tid hållit på med att pyssla ihop en dock åt lilla älskling och för ett litet tag sedan blev den faktiskt klar. Eller, jag tror den är klar iallafall. Har inte bestämt mig helt ännu för om dockan ska få några fler detaljer eller inte. Det visar sig. Dockan är gjord efter min stora pysselidol Tone Finnangers serie Tilda.

Etsy Etsy Etsy!!!

Längsta uppehållet hittills på mitt bloggande. Men nu blir det ett inlägg iallafall! Jag har hållit på med min nya smyckesshop www.designbythyll.etsy.com ett tag och det är väldigt roligt. Idag registrerade jag mig på Craftcult också, det gäller ju att ligga i med promotandet =D

Att göra en blomma

Sitter och gör blommor till håret. För att underdriva så har jag inte haft vidare mycket pyssellust sedan december. Det är först under de senaste 1.5 veckorna som jag suttit och pysslat lite. Mycket märkligt för en pysselnarkoman som jag att inte pyssla i princip någonting på så länge. Men det blir väl så när man tappar lusten för det mesta. Inte ens min stora passion för pyssel var fredad för olusten och energilösheten. Så jag tar det som ett positivt tecken på att åtminstone pyssellusten tittat fram lite. Absolut inte i närheten av min normala nivå men ändock något!

Lite annat.

Nu tog det slut på rosa inslag för denna gången. Men känner jag mig själv rätt kommer det säkert mer så småningom.

Älskling var på arbetsintervju idag! Vi håller tummar och tår så hårt vi kan för att han ska få det. Han säger att han gärna vill ha det jobbet. Vore så skönt om han kunde få jobb så det vore klart lagom till att lilla e ska börja dagis. Vi fick reda på för ett litet tag sedan att lilla e får dagisplats till den tidpunkt vi hoppats på. Dock inte i stadsdelen där vi bor och inte på ett dagis vi själva fått välja. Vi har helt enkelt blivit tvungna att ta det som erbjudits. Hoppas att det kommer att bli bra för vårt lilla hjärta ändå. Vi kommer att fortsätta stå kvar i kö i stadsdelen där vi bor, så får vi se hur det känns när plats erbjuds här.
Usch, jag önskar verkligen att det ska bli bra med älsklings och min jobbsituation nu. Läget har känts tufft för mig väldigt länge nu och jag hoppas så mycket att det ska bättra sig. Samtidigt finns det inte så vansinnigt många jobb av den sorten som jag känner att jag pallar med på arbetsannons nu. Bläää! Vill att det ska lossna nu!!! Det är svårt att lyckas må bättre innan det vänder med detta tror jag.

...och fortsättning följer.

Fortsätter i samma anda som i tidigare inläggen. Jag är helt enkelt en pink lady.

Pink it is.

Mer på gårdagens tema. Min vill-ha-lista får ytterligare tillskott.

Mycket rosa!

Surfade in på Åhléns hemsida och hittade genast en maaaaassa saker jag blev sugen på. Mycket i rosa, ja, jag gillar rosa. Så är det bara. Bäddseten är helt underbara, vill ha allihopa! Duschdrapperiet är också så fint.

Fin tunika/blus

Denna tunika (eller blus?) hittade jag på Kappahls hemsida. Tycker att den var fin!

Tvångspysslande

Ja, inte av den maniska sorten utan mer pysslat för att jag måste. Inte för att jag vill eller har lust. Fick en beställning på två hårsmycken från min mycket goda vän J. Kändes konstigt att pyssla utan att tycka att det var roligt. Det är INTE likt mig. Men det var nog bra ändå. Om inte annat tvingades jag tänka på något annat än alla de saker som gör att jag mår så dåligt. Mitt normala jag älskar att pyssla och har alltid gjort det. Men jag har inte varit mitt normala jag på ett bra tag nu. Undrar när lusten och suget kommer tillbaka efter att pyssla?
Med hårsmycken blev det premiär för den kategorin, har aldrig gjort hårsmycken förut. Resultatet blev bra tycker jag. J lät också nöjd, och det är viktigast!

Har funderat.

På senare tid har jag börjat fundera mer och mer på om vår lilla familj verkligen kan bo i den här staden. Anledningen till grubblerierna kring just detta beror väl dels på att jag inte mår så bra men också på att några väldigt viktiga delar i vårt liv inte verkar vara så lätta att få ihop här. Så tycker iallafall jag.

Först och främst verkar det vara stört omöjligt för lilla e att få dagisplats till den tidpunkt vi hade tänkt oss. Vi ställde oss i dagiskö så tidigt som man bara fick, och eftersom kommunen genom detta då sa att de garanterade att vårt barn skulle få dagisplats till den tidpunkten vi trodde så trodde vi på kommunen. Nu visade sig det löftet, den garantin (som tydligen också är lagstadgad) inte vara vatten värd. För någon vecka sedan fick vi ett brev där kommunen beklagade att de inte kunde erbjuda dagisplats förrän förhoppningsvis i augusti. AUGUSI!?!?! Det är ca 5 månader senare än vår plan!!! Jag blir så arg! En garanti är väl ingen garanti om den inte uppfylls?! Och snacka om tandlös lag. Inga konsekvenser när den inte åtföljs. Inget ansvar tar kommunen heller för att lösa problemet för oss och alla andra småbarnsföräldrar som hamnat på pottan i och med detta. Hur löser man något sådant här? Vi har ingen av våra föräldrar som bor nära som kan rycka in (dessutom jobbar mina föräldrar så det hade ändå inte hjälpt). Vi har även kollat på några privata förskolealternativ men köerna dit ser inte bättre ut än i de kommunala.

En annan sak som gör att jag betvivlar att vi kan bo här i längden är att det verkar vara svårt för älskling att få något jobb inom något rimligt avstånd från där vi bor. Inte särskilt många tjänster utannonseras och de få som han kan söka (med hänsyn till pendling och vår familjesituation osv) verkar sådana få som mer eller mindre har kvalifikationer som det är svårt för någon under 55 år att ha hunnit få.

En tredje sak är detta med de horribla huspriserna här. Vi har inga ambitioner att bo "mitt i smeten" och tycker båda att vi egentligen bor alldeles för centralt som det är nu. Men huspriserna lite längre ut (tex 2 mil utanför staden) ligger ändå på alldeles på tok för hög nivå. Tack vare den värdelösa lagen som genomdrevs förra året om bolånetaket som gör att man själv måste sitta på 15% av kostnaden för huset, utan att ha lånat till den, blir det inte lättare. Om man inte redan sålt någon bostad eller ärvt någon rikare släkting är det inte särskilt många i vår ålder som sitter med 400 000-500 000kr på sparkontot. Känns ju stört att sedan när både älskling och jag jobbar (istället för så som det är nu då älskling är föräldraledig) och vi betraktas som medelinkomsttagare så kommer vi ändå inte ha råd med att skaffa hus, om vi inte får hjälp med detta. Vi skulle ju behöva spara pengar i 10-15 år innan vi kom upp i någon sådan summa. Och dessutom, vid det laget kostar säkert hus ännu mer så det skulle ändå inte räcka till.

Så vad gör vi? Det är vad jag grubblar på bland annat.