En rar överraskning.

I veckan kom min kära vän J förbi, hon hade med sig en present till mig! Helt oväntat och väldigt roligt!! Presenten var så fint inslagen och det satt en etikett med Syster Lycklig på. Inuti fanns en skål som jag kikat på tidigare och nämnt för J att jag tyckt så mycket om, så gulligt och omtänksamt! Sedan har den snälla människan vart på Panduro Hobby åt mig och köpt senaste boken från serien Tilda, vilken jag älskar. J kanske kommer förbi med den idag. Verkligen hur snällt som helst att hon sprungit och köpt ut den åt mig!!! Ser fram emot att frossa i mysiga bilder i boken och planera för framtiden vad jag ska göra när pysslighetens energi återvänder.

Suck och åter suck.

Ja, då har jag mått eländigt i 3 månader i sträck då. Ett rekord i mitt liv. Sjukskrivningen går ut efter helgen, och jag ska träffa läkaren igen på måndag. Ser ju inte så ljust ut nu heller (surprise!). Tror dessutom att jag håller på att bli förkyld, vilket i sig nästan klassas som en bedrift med tanke på att jag nästan inte träffat någon annan än Henrik (och han är inte förkyld). Underbart (not). Undrar hur länge till detta förhatliga illamående ska pågå, 22 veckor till kanske? Blääää!!! Kunde inte någon uppfinna något botemedel mot detta äckel?! Något som inte kan vara skadligt för bäbisen. Medicinerna jag prövat har fungerat lika bra som sockerpiller ungefär, dvs inte alls. Alla dessa sk knep som ska kunna lindra illamående har iallafall inte fungerat på mig. Har prövat allt från ingefära till seaband och det ger ingen som helst mildrande effekt. Sörja skit. Ja, jag vet att man kan tycka att jag klagar och gnäller, men kom igen när du mått apa lika länge så ska vi se hur glad och optimistisk du kommer att låta och känna dig. Bittra jag. Skit åt allt.

Här kommer mera.

Tittade nyss in på mixin.se hemsida och hittade naturligtvis ännu fler saker jag vill ha...är uppenbarligen inne i nån sorts vill ha period. Tack och lov kostar det inget att titta i allafall! Längtar till den dag jag har ett helt hus att pynta, oj, oj, oj säger jag bara. Då bryter nog vansinnet ut totalt.

Den uttråkade vill ha...

...en massa saker från Syster Lycklig!!! Har suttit och drägglat över hur många saker som helst på deras hemsida som jag så gärna vill ha, suck. Allra överst på listan står bordslampan av märket Bloomingville by Trendkompangniet, det är den vackraste lampa jag någonsin sett och skulle passa fantastiskt bra på skrivbordet i mitt kommande pysselrum. I love it! Gimmie, gimmie, gimmie!!!!!

Förutom lampan har Syster Lycklig en drös andra saker som jag gärna också skulle vilja lägga vantarna på, många av dem har våriga färger och teman så det kan tänkas att färgvalet är präglat av att jag längtar efter vår. Men vad gör det, se och njut!

Ska lägga till att alla bilderna är lånade från www.systerlycklig.se

Trisstess med vackra rosor.

Usch vad uttråkad man kan bli av detta tjatiga illamående. Om ca en vecka har jag mått konstant illa i 3 månader...1/4s år! Känns verkligen helt sjukt. Det blir ju inte direkt mycket innehåll i mina dagar, orkar ju inte med särskilt mycket. Dessutom blir jag inte direkt sugen på att göra saker heller, blä. Tycker att det är märkligt att det nu under så lång tid inte dyker upp några stunder alls då jag inte mår något illa. Det får ju mig att misströsta i fråga om att detta tänker gå över snart...usch. Men jag blir mer än gärna överbevisad, skulle inte sörja det minsta om jag fick må helt bra ifrån och med imorgon eller nått.

Nu har vi fått tid för ultraljudet, det känns iallafall spännande. Då får vi tjuvkika på den som bebor mig. Skulle vara så kul om vi kunde få veta om det är en tjej eller en kille. Inte för att det har någon som helst betydelse, men jag är bara så otroligt nyfiken! Då kan man börja fundera mer på antingen killnamn eller tjejnamn och sånt. Men, men, vägrar de säga så får det bli en överraskning helt enkelt.

Bloggcandy från House of Inspiration!

Snubblade av en händelse in på en helt fantastiskt inspirerande blogg på temat scrapbooking. Rena himmelriket för en multipysslare som mig (även om det varit öken på pysselfronten på senaste tiden). Jag gick igenom varenda sida och satt och myste över vilka underbara kreativa idéer dessa pysslande scrappare har. Jag har ju inte hållit på så väldigt länge med kortpysslande och scrappande, men tycker att det är väldigt kul med det jag än så länge kan samt att hitta ett sådant ställe som kan ge så mycket nya härliga idéer! Längtar verkligen tills jag mår bättre så jag kan testa några av de idéer House of Inspiration gett mig. Håller tummarna för att kanske lyckas vinna tävlingen bloggcandy som pågår nu på deras sida. Vinsten ser helt fenomenal ut och innehåller exakt sådant pyssel som jag älskar. Jag vinner ju nästan aldrig någonting, men man kan ju alltid hoppas iallafall! (www.houseofinspiration.se/blogg)

Idag är det ju alla hjärtans dag också, och som kanske hörs på tonen i detta inlägg så mår jag inte riktigt så eländigt som när jag skrev sist. Jag tänker inte ta ut någonting i förskott, men jag är tacksam över att ha fått en dag då jag mår så pass att jag inte bara vill gräva ner mig i jordens djupaste hål och försvinna.
Fick världens vackraste och största rosor av älskling idag! Måste komma ihåg att fota dem och lägga ut bild. Jag har aldrig sett deras like, de är helt enorma! Säkert åtminstone tre gånger så stora som vanliga stora rosor brukar vara. Färgen är också helt underbar, bladen går från ljus limegrön till vitt till blek rosa. Jag är helt förundrad... Någongång någonstans när vi köpt hus och har en trädgård, så skulle jag vilja försöka odla sådana själv. Älskling är så söt som köpt så fantastiska rosor till mig. I love you!

Nää...

Jahopp, några dagar förrförra veckan tyckte jag ju att jag började må bättre och förhoppningen om att det äntligen skulle försvinna detta äckliga illamåendet var stor. Trodde ju till och med att jag kanske skulle kunna börja jobba igen nu. Men icke sa nicke. I söndagen samma vecka kom en riktig skitdag med spy och illamående och likadant dagen efter...Sedan dess har jag inte haft en endaste hyfsad dag. SUCK! Hur envist får det va?!?!?? Känner mig jättebsviken över att må så här igen efter några bättre dagar den veckan. Känner det som att min blogg mest handlar om hur fåligt jag mår nu för tiden och inte något pyssel. Men det har ju sin orsak till att jag mått så värdeläst i snart 1/4s år! Har inte haft någon som helst ork eller lust eller inspiration till att skapa och göra någonting kreativt. Det blir väl inte så med ett glädjedödande och tärande illamående antar jag.
Tycker att det blir svårare och svårare att hitta något som gör att jag står ut med att må så dåligt. Alla glada tillrop (floskler!) som att "ta en dag i taget", "du är ju iallafall inte sjuk", "tänk på att det är helt normalt", "illamåendet är ett positivt tecken" osv har ingen som helst positiv inverkan. Snarare tvärtom! "Ta en dag i taget" - vad tror man att jag har gjort de snart tre senaste månaderna?! "Du är ju iallafall inte sjuk", skulle det göra att det känns bättre att må skit?? Bara för att jag inte är sjuk betyder inte att detta blir lättare att stå ut med. "Tänk på att det är helt normalt", det är för sjutton inte normalt att må konstant illa i flera månader. Det spelar ingen roll vad någon säger, det kommer aldrig kännas ok. "Illamåendet är ett positivt tecken", ta mig i brasan! Uppenbarligen har illamåendet ingen som helst större positiv inverkan på hur en graviditet löper ut. Jag vet flera som inte mått något illa alls (eller bara lite) under sina graviditeter och inte fått missfall eller dylikt. Dessutom, hur positivt kan det vara för en blivande mamma att gå och må väldigt dåligt vecka ut och vecka in?! Det tar rätt ordentligt på psyket att aldrig få må bra en endaste stund. Blir man glad över att vara gravid under sådana förhållanden? NEJ. Jag avskyr verkligen ur djupet av mitt hjärta att vara gravid MEN jag avskyr absolut inte den lilla bäbis som växer inuti mig. Jag gör en distinkt skillnad där emellan. Ingenting av ilskan, ledsenheten, uppgivenheten och allt det andra är riktat mot bäbisen utan mot att vara gravid. Kanske låter helsnurrigt, men så är det.
Jag vet att det inte riktigt går att diskutera en rättviseaspekt i det här med illamående, men på något vis känns det ändå så orättvist att det finns de som mår toppen under sina graviditeter. Varför de och inte jag?! Kvinnor som mår som jag och de som mår ännu sämre, varför blev det så för just oss och inte för de där som seglar genom graviditeten?? Det borde vara lika för all istället. Antingen skulle alla må bra eller så skulle alla få må skit. Men ni som klarar sig undan att må dåligt, fall på knä och tacka den högre makten för att ni blivit förskonade.