Trisstess med vackra rosor.

Usch vad uttråkad man kan bli av detta tjatiga illamående. Om ca en vecka har jag mått konstant illa i 3 månader...1/4s år! Känns verkligen helt sjukt. Det blir ju inte direkt mycket innehåll i mina dagar, orkar ju inte med särskilt mycket. Dessutom blir jag inte direkt sugen på att göra saker heller, blä. Tycker att det är märkligt att det nu under så lång tid inte dyker upp några stunder alls då jag inte mår något illa. Det får ju mig att misströsta i fråga om att detta tänker gå över snart...usch. Men jag blir mer än gärna överbevisad, skulle inte sörja det minsta om jag fick må helt bra ifrån och med imorgon eller nått.

Nu har vi fått tid för ultraljudet, det känns iallafall spännande. Då får vi tjuvkika på den som bebor mig. Skulle vara så kul om vi kunde få veta om det är en tjej eller en kille. Inte för att det har någon som helst betydelse, men jag är bara så otroligt nyfiken! Då kan man börja fundera mer på antingen killnamn eller tjejnamn och sånt. Men, men, vägrar de säga så får det bli en överraskning helt enkelt.