Har det vänt?

Senaste tre dagarna tycker jag att jag större delen av dagarna mått ganska hyfsat och kvällarna har inte varit riktigt så jobbiga som tidigare. Jag börjar mer och mer våga hoppas på att det faktiskt ska bara bli bättre och bättre nu. Meddelade jobbet idag att jag räknar med att komma på måndag, så jag håller tummarna för att allt kommer att gå bra. Känns lite läskigt och nervöst, med tanke på min låga aktivitet hittills och att köra igång med 100% jobb igen. Men jag hoppas på att det ska gå bra.

Bestämde mig idag för att gå med i a-kassan också, pratade med Akademikerförbundet SSR och fyllde i ansökan på webben. Vore ju skönt att vara lite garderad i framtiden om-ut-i-fall-att. Ångrar mig dock så här i efterhand att jag inte gick med redan då jag började jobba förra sommaren, för då skulle jag hinna vara med i ett år innan mammaledigheten. Men, men, nu blev det inte så och jag tror faktiskt att det löser sig ändå på ett eller annat sätt.

Köpte mina första "mammabyxor" idag, vilken skillnad! På senare tid har jag bara kunnat ha ett par av mina vanliga brallor. Inte så mycket pga av jag blivit så mycket större, utan mer för att det känns så obehagligt när linningar på byxor trycker mot magen. Hittade dessa på Polarna & Pyret. Inte vrålsnygga, men helt ok. Utbudet var milt sagt begränsat. De är iallfall jättesköna! Blev milt sagt förvånad över hur extremt lite mammakläder det finns på stan. De enda som hade något var PoP och H&M, och det var verkligen inte ett stort urval. Inte så att jag har tänkt att vrålshoppa, men till exempel så är det ju kul att ha lite mer än 3-4 olika byxvarianter att välja på. Ja, ja, får helt enkelt bege mig till den stora staden och spana. De borde definitivt ha mer affärer att välja på!

Det var så roligt att gå en sväng på stan med älskling idag. Har inte gått på stan sedan i början av december senast, så det kändes skoj att orka gå runt och kunna njuta av det. Det blev 2 timmar, och det var bra att vi gick hem sedan för jag var verkligen jättetrött.

Pust...

Ja, läget är väl detsamma som när jag bloggade sist. Eländes elände. Men nu är i allafall v12 gjord och om jag stämmer in på majoriteten så borde illamåendet och kräkningarna börja avta nu. Det hoppas jag innerligt, för jag vet inte hur jag ska palla med annars. Första trimestern är ju gjord nästa helg och jag måste säga att den hittills varit vidrig. Förstår inte de som blir gravida igen efter något sånt här. Just nu känns det som att jag aldrig vill vara med om det här igen.

Jag är lite nyfiken på om mitt mående kommer att förändras till veckan. Hyser inte så stort hopp för det precis. Är livrädd att jag tillhör den där klicken som mår illa och blä nästan hela sina graviditeter. Jag vägrar! Det klarar jag bara inte. Får panik bara av tanken. Men jag får väl citera Thomas Andersson Wii: "Ska du orka enda fram, ta ett helvete i taget.". Tycker att det säger väldigt mycket, samtidigt som det är väldigt svårt. Försöker ta en dag i taget, men det är inte så lätt. Blir ju så orolig ibland för att det inte ska vända snart. Suck.

Älskling var så rar igår, han kom hem med en stor bukett lyxtulpaner till mig. Han har varit så snäll och omtänksam under dessa hemska 7 veckor, och jag är så tacksam att jag har honom. Han har bevisat om och om igen att han är mitt livs bästa val och mitt livs stora kärlek.

Gnällspik - ja

Börjar känna mig som en riktig tjatmoster och gnällspik, men NÄR ska detta äckliga vidriga illamående släppa?!?!?? Har mått blää i ca 6 veckor, räcker inte det?? Är så trött på det här så jag vet inte vad. Känner mig nästan lite hatisk mot de kvinnor som sluppit undan detta äckelillamående, varför slapp de och inte jag...? Tycker att det är skit samma att det "är ett gott tecken" att må så här illa. Uppenbarligen har det ju ingen betydelse. Folk som inte mått ett uns illa har ju fått flera barn. Skit och pannkaka. Jag är så less! Är sjukskriven t.o.m. 30 januari, och jag hoppas verkligen att jag mår mycket bättre då än vad jag gör nu. Tvi. Känner mig lite extra ömklig eftersom älskling är iväg med skolan på nån sorts kickoff och kommer vara borta till onsdag eftermiddag någongång. Ve ve ve...En liten indikation på hur dåligt jag mår är att jag inte pysslat någonting alls sedan november...det säger väldigt mycket när det gäller mig. Bläää vad jag tycker synd om mig själv...

Den fantastiska stolen.

Fortfarande detta besvärande illamående. Veckorna går men det består, tvi! Det är verkligen inte roligt. En sak som jag upptäckte när jag låg i svärmors soffa och mådde illa för ungefär en vecka sedan, var den fantastiska stolen. Dvs jag såg en bild i en inredningstidning på exakt en sådan typ av stol som jag vill ha i mitt framtida pysselrum. Det svåra är bara att hitta en liknande. Har kollat av blocket och tradera men inte sett någon stol som ens påminner om den jag vill ha. Inte bra! Men i och för sig har jag ingenstans att ställa en om jag skulle hitta en sådan nu, så jag får väl fortsätta leta och hoppas på att stolen dyker upp någon dag parallellt med att jag fått mitt pysselrum.

Jul & nyår 2008 - vilken flopp.

Förra årets jul och nyår blev värsta floppen. Lika mycket som jag längtade efter att få vara ledig och ha kul och umgås med våra familjer, lika mycket vill jag bara stryka ett streck över det hela och glömma bort. Från den 15 december och i princip fram till nu har varit som en enda lång kräksjuka. Dessutom har jag de senaste dagarna varit riktigt brakförkyld. Så det är väl inte allt för svårt att räkna ut att jul och nyår blev kajko. Jag har bara legat i soffa eller säng och försökt låta bli att spy. Konstant illamående. Det har helt enkelt varit vidrigt. Känner mig så besviken eftersom det blev ett sådant antiklimax. Just nu vill jag bara eliminera allt julpynt och sopa undan varje spår av jul. Men inte ens det orkar jag nu, det är för tragiskt. Var hos doktorn idag, hon sjukskrev mig till mitten av nästa vecka. Hoppas innerligt att jag mår myyycket bättre tills dess. Tror dock att jag kan se i stjärnorna efter ersättning från fk, de anser ju att man inte kan bli sjukskriven på gravillamående. Måste vara karlar som bestämt den regeln, för de vet inte hur det är att må som jag har mått. Men i vilket fall är det skit samma, jag skulle i allafall inte kunna jobba nu så som jag mår. Bläää...