Imorgon drar vårt flyttlass!

Ja, då var det sista dagen i vår gamla lägenhet då. Imorgon på morgonen har vi planerat att flyttlasset ska gå, hoppas på att komma iväg i en riktigt bra tid så idag gäller det att jobba på med det sista! Så skönt att de stora städningsgrejerna är gjorda nu; alla fönster är putsade, spis och ugn är rengjorda, kaklet på toan har fått sig en ordentlig skrubbning. Resten av städningen kan nog inte genomföras förrän alla grejer är väck ur lägenheten. Förutom några skåp förståss då, de kan jag torka ur idag. Är nog bara tre kvar att fixa. Märkligt att lämna den här stan så här efter 6 år...hmm...
Igår var jag ute med mina darlings och bästisar på Texas Longhorn, varför har jag inte varit där förrän nu?! Det var sååå gott och vi hade jättetrevligt! Kändes samtidigt lite sorgligt eftersom vi alla vet att vi inte kommer att kunna träffas så här nu när älskling och jag flyttar. Sorgligt! Men vi hade det ändå trevligt och jag fick en jättefin födelsedagspresent! Ett hänge från Björg som verkligen hit home så att säga. Så gulligt och budskapet kändes i hjärtat från mina goa härliga vänner (bilden är lånad från www.j-k.se).

Igår var sista arbetsdagen på mitt jobb. Kändes vemodigt och jag hoppades på att slippa bli för känslosam, men det höll inte. Chefen kom och hämtade mig vid kl 10-fikat och då var alla kollegor samlade i köket och det var dukat med jordgubbar, glass, kakor och tårta. De hade också ställt fram presenter. Chefen höll ett litet ta och när jag skulle säga några ord till mina kollegor så började så klart tårarna att rinna. Skönt nog var jag iallafall inte ensam om detta. Berättade att det kändes så märkligt att för första gången i mitt liv kändes det ledsamt att sluta på ett jobb eftersom jag trivts så bra där. Så är det verkligen! Förr har jag alltid känt mig befriad och jätteglad över att ha blivit fri från något tråkigt jobb och tyckt att det enbart varit skönt att lämna, men inte denna gången. I slutet av dagen gick jag runt och sa hej då till alla, och det gick bra så länge jag inte pratade med mina favoritkollegor. För när jag gjorde det blev det tårigt igen. Speciellt när jag och mina superfavvisar skulle säga hej då, då rann tårarna som vattenfall på oss. Hur ska jag någonsin lyckas hitta kollegor som K och P? Har aldrig haft så härliga kollegor som dem, som jag dels haft väldigt roligt med och dels kunnat rådgöra och fått hjälp av när jag inte vetat vad jag ska göra...Ja, det återstår att se.

I tisdags fyllde jag 29! Tycker ju att det är så roligt att fylla år och dagen blev verkligen inte någon besvikelse. Det började redan innan kl 08 på morgonen! Först ringde en av mina bästa vänner från Örebro och sjöng och grattade, hon hade skickat en jättefin present från Syster Lycklig per post också! Strax därefter ringde en olycklig älskling som tyckte att det var så hemskt att han glömt ställa väckarklockan, han brukar alltid väcka mig på födelsedag med sång och uppvaktning. Men jag sa att jag inte tyckte att det gjorde något. Inte när man kliver upp kl 6.30 på morgonen. Han sjöng för mig i telefon med härlig morgonröst och sa att han skulle fira mig ordentligt när jag kom hem. Så söt!
Under dagen kom det både grattis sms och telefonsamtal (skulle ju nästan kunnat tro att jag fyllde jämt med all uppvaktning!) och fem av mina närmre kollegor bjöd ut mig på lunch på jobbet. När jag kom hem var älskling hemlighetsfull och grejade inne i vardagsrummet. När jag till slut fick komma in hade han pyntat med ballonger och på vardagsrumsbordet stod en härlig bukett med liljekonvalj som doftade himelskt, ett kort, en jordgubbstårta som han bakat själv och en hög med paket! Vilken lycka! Han är så underbar min älskling!!!
Jag fick ett underbart silvrigt toppigt paraply från Lisbeth Dahl, ett jättefint stort M som är cement/zinkgrått, ett sött litet vitt trä X, ett silverfärgat smyckesställ från Lisbeth Dahl och en underbar liten äggkorg. Så underbart fina saker som ska bli en fröjd att ta fram i nya lägenheten!
Kära storasyster ringde och berättade att hon skickar med present med mamma och pappa när de kommer ner i mitten av juni, så jag har mer att se fram emot! Hon är så go min allra käraste syster.
Av mamma och pappa, svärföräldrarna, mormor och farmor fick jag pengar! Det passar perfekt eftersom jag är på jakt efter något fint gammalt skrivbord till pysselrummet. Jag vet ju vad jag letar efter, frågan är väl bara hur snabbt jag kommer att hitta det.

Den där deppdagen jag hade för ett tag sedan, ja, jag blir inte klok på mina ögon! Trodde ju att ögoninflammationen tagit om, men nu vet jag inte vad jag ska tro. Det grodde ju aldrig igen så där
äckligt som vid första svängen, men samtidigt tycker jag att ögonen inte är riktigt som vanligt. Tycker att jag har mer grejs i ögonvråna än tidigare på mornarna och det gör mig konfunderad. Men å andra sidan så blir de inte värre och värre som jag förväntade mig förra helgen utan har varit som de är nu i över en vecka, hmm...Kanske får välja att tro att den är väck nu och att jag inte har något att bekymra mig över nu. Låter som en bra plan!

Ja, nu kommer det nog dröja ett tag innan jag kan blogga igen. Vi måste ju skaffa något bredbandsgrejs i nya lägenheten och det kanske tar ett tag. Så därför fick detta inlägg bli extra långt istället.

Deppo.

Sitter i mörkret och bloggar och det enda ljuset över tangentbordet är det som dataskärmen ger. Lyssnar på lite melankolisk Bill Evans musik. Den här dagen har känts som en riktig deppardag. Upptäckte till stor besvikelse i morse att jag med största sannolikhet har fått tillbaka ögoninflammationsäcklet. Blev jätteledsen. Hade ju verkligen njutit av att kunna använda linser igen och faktiskt se bra, men idag tordes jag inte ha dem så jag har gått runt i mina apfula glasögon som jag vantrivs i och sett världen genom ett sudd igen. Blä! Känns lite tröstlöst att jag samlar på sjukdomar och krämpor. Förkylningseländet som började i påskas är inte borta, hostan jag fick i början på sista veckan i april är fortfarande kvar (om än i mildare form), det pajade revbenet är fortfarande ont och ögoninflammationen jag fick i valborg håller på att varva om av allt att döma. Mina ögon såg väldigt suspekta ut i morse med mer gegg än normalt. Ska jag aldrig få bli av med något i sjukdomsväg?! Har dessutom igår och idag känt av illamåendet i omgångar, suuuck. Vad ska jag göra??? Kan jag inte få bli frisk nu...please!

Älskling var så fantastiskt duktig igår, han putsade våra fönster. Kanske inte låter som någon större grej, men betänk då att varje fönster i vår lägenhet har tre glas. Det vill säga 6 sidor att putsa på varje fönster vilket i vår lägenhet innebär 48 fönstersidor! Dessutom har vi stora perspektivfönster, så det är ett riktigt hästjobb att utföra. Hade ju tänk att jag skulle ta hand om detta, men mitt högra skitrevben satt helt stopp för det. Så älskling fick göra det uppdraget och han gjorde det med bravur! Våra fönsterrutor är så klara och utsikten så skarp att det i början nästan kändes som att vi inte hade något glas isatt i fönstren. Helt otroligt vilken skillnad det kan bli. Nu ser vi omvärlden med förnyad skärpa kan man säga.

Ja, då var det snart dags för sista arbetsveckan. Fem helarbetsdagar...funderar lite smått på vad jag ska fylla dem med i och med att jag inte kommer att ha några nya ärenden att jobba med. Har ett nybesök inplanerat på torsdag vilket förmodligen också blir mitt sista om inget oförutsett inträffar. Jag ska gå igenom de klienter jag har kvar och " städa" i ordning sådant som kan underlätta för den kollega som ska ta över dem och fixa lite annat smått och gott. Förhoppningsvis tar det mer tid än jag tror, jag gillar verkligen inte att känna att jag har för lite att göra (i och för sig inte för mycket heller) på jobbet. Tiden går för sakta då. Det är min tur att ha hand om köksveckan, så jag får väl fylla tomrum med att hålla extra ordning i köket. Som torsdagsfika tänkte jag eventuellt ta med tårta, måste bara komma ihåg att beställa tårta hos konditoriet vid jobbet innan torsdag! För det fungerar inte att baka hemma nu när vi har packat ner så mycket av våra köksgrejer. Hade nog varit svårt att lyckas frakta dem till jobbet också, så konditoriet blir bra. Undra vilken sort jag ska beställa? Hmm...

Nu fungerar det!

Märkligt! Prövade på nytt att ta kort med kameran och denna gången gick det, törs dock inte lita på den nu när den varit så ojämn. Men, men, håller tummarna att den inte ska avlida totalt riktigt än. Nu i helgen måste jag nog ta och packa ner pysslet, eftersom vi flyttar ju om en dryg vecka. Helt otroligt, jag kan inte riktigt få in det i huvudet! Men flyttkaoset här hemma talar sitt tydliga språk. Kanske blir det något mer pysslat innan packandet är färdigt! De senaste smyckena har inte fått tags allihopa ännu. Måste ta och beställa fler för jag har riktig brist på dem nu.

Idag var det dags för v28-kollen hos MVC. Fick höra fosterljud idag också och lillan var precis lika busig som förra gången. Barnmorskan skrattade och sa att hon fick verkligen sätta sina kunskaper på prov när det gällde att fånga hjärtljuden. Mycket sparkar fick vi höra även denna gång! Lilla busfröt.

Snopet!

Jag tänkte idag ta kort på de senaste smyckena jag gjort men si de ville inte min kamera. Har misstänkt sedan ett tag att det har hänt något med den, för den beter sig riktigt mysko. Skit och pannkaka! Ska göra några försök till lite senare så får vi se om den kanske får någon revival eller något. Vore verkligen trist om den lagt av nu. Har i och för sig haft den i fyra år och jag vet inte hur lång livslängd en digitalkamera har, men jag har ju varit noggrann och försiktig med den så jag tycker väl att den inte borde paja nu. Men, men, det visar sig.

Igår var jag och älskling på stan i ett försök att hitta några fina festkläder till mig inför älsklings examen och prästvigning. Det visade sig inte vara helt lätt. Hitta något som dels känns festligt och fint och som går att klämma in en gravidmage i utan att se ut som ett tält - not so easy! Älskling gjorde verkligen tappra försök och var väldigt tålmodig. Han hittade några förslag varav ett fungerade ganska bra och var en fin klänning. Är inte helsåld på den, men den är iallafall fin. Trixet är nu att hitta någon fin kort kofta som fungerar ihop med den. Vi kammade igenom de flesta klädaffärerna utan någon större framgång. Inne på Kappahl hittade jag däremot en ljuvlig klänning i deras Vintage Collection, men eftersom det inte fanns rätt storlek är det svårt att veta om den skulle sitta bra. Vi ska dra iväg till ett shoppingcenter idag och jag håller alla tummar och tår för att den ska finnas i rätt storlek där. Blir dock lika frustrerad varje gång det gäller kläder sedan jag blev gravid, det är sanneligen inte enkelt att hitta något. Hoppas det blir bättre i Göteborg!

Älskling ville också igår att jag skulle visa saker i affärer som jag önskar mig i födelsedagspresent, så vi tog en sväng i några affärer. Han är verkligen världens sötaste som är noggrann med att kolla av vad jag helst vill ha, tycker att det är så gulligt. Inte för att jag är svår att vara till lags när det gäller presenter, blir faktiskt glad för det mesta. Tänker mer på detta att jag vet att en del (karlar?) inte bryr sig så mycket när det gäller att ge presenter till sin respektive, men det gör min älskling och det tycker jag är en fin egenskap hos honom.

Känns märkligt att det nu bara är åtta arbetsdagar kvar av mitt vik. Blandade känslor. Jag har ju trivts väldigt bra och tycker att jag har en jättebra chef (troligtvis den bästa jag haft någon gång faktiskt). Har dessutom haft några kollegor som verkligen varit gött att jobba med. Samtidigt är det skönt att få vara ledig (som alltid) och ta det lugnt. Speciellt med tanke på hur mitt mående och min hälsa varit under det senaste halvåret. Men det känns faktiskt lite sorgligt att sluta där, och det är första gången i hela mitt yrkesverksamma liv som jag känner så. En ny erfarenhet helt enkelt! Får väl åtminstone försöka att inte börja lipa vid avskeden min sista arbetsdag, kan nog bli lite svårt med tanke på att jag är ännu känsligare än vanligt nu när jag är gravid, ha ha.

Bilden jag lagt in idag har min fantastiska härliga vän Annelie tagit, hon är verkligen kanonduktig på att ta kort och det här är från två (?) somrar sedan när vi var en sväng till Sigtuna och blev invarderade av änder med ungar när vi skulle äta. Så söta!!!

Lilla hjärtat.

Har ju helt missat att berätta att jag och älskling var på v.25-kollen för några veckor sedan. Det var dags att få lyssna på fosterljud bland annat. Det var en upplevelse! Fick lägga mig på en brits och barnmorskan tog någon apparat med en mickliknande grej som hon förde över magen. Genast kom det alla möjliga ljud i högtalaren. Men det visade sig ganska snabbt att lilla krabaten inte hade några som helst planer på att ligga still så att barnmorskan kunde fånga hjärtljuden. Lillan for runt som en liten ekorre där inne i magen och det enda ljud som barnmorskan fångade från lillan var sparkar! Det smällde högt i micken gång efter gång och vi blev fulla i skratt allihopa. En sådan liten vilding! Till sist sa barnmorskan att hon skulle bli tvungen att trycka på magen för att låsa fast lilla krabat så hon inte skulle kunna sno runt, och DÅ fick vi helt plötsligt höra det lilla hjärtat slå. Det var ett underbart ljud! Så snabba små slag. Barnmorskan sa att allt lät precis som det skulle. När vi kom hem lyssnade vi på Uno Svenningssons låt ("Skymtar för en stund" tror jag den heter) som passade så bra in på dagens upplevelse, gillar särskilt textraden: "idag har jag hört ditt lilla hjärta slå, som en liten sol skiner du för mig...".

I övrigt tror jag inte att det hänt så mycket med det allmänna hälsotillståndet; fortfarande denna envisa förkylning, hosta, trasigt ONT revben och ögoninflammation. Ta i trä, men ögoninflammationen börjar bli bättre och bättre så jag hoppas att kunna sluta med medicinen på måndag. Hoppas eländet är helt borta då så jag äntligen kan få ha mina linser igen, avskyr ju dessa glasögon.
Tror dock att stackars älskling kanske har fått det nu, han sa förut idag att han kände sig lite knepig i ögonen. Usch, stackars! Har ju verkligen försökt att tänka extra noggrant på handhygien m.m. just för att inte smitta, men kanske har någon eländes snuskbacill lyckas tagit sig fram ändå. Det lär nog visa sig nu under helgen om han fått det eller inte. Håller tummarna för att han sluppit.

Blir så sketans less på detta onda revben som inte har blivit det minsta lilla bättre. Nu har vi ju bara två veckor kvar innan flytten, och även om jag inte haft en sådan väldig kapacitet för att packa och sådant tidigare heller så har det ju inte blivit bättre av att ha så ont hela tiden vare sig jag rör mig eller inte. Suck! Men, men, det är inget att göra åt. Men vi har iallafall packat ganska mycket sedan tidigare och tur är väl det. Har dock väldigt mycket pyssel som ska packas ner...och det tror jag inte jag vill överlåta till älskling.

Sedan sist.

Ja, vad ska man säga? Följetongen går vidare med alla krämpor som avlöser varandra. Jag är väldigt trött på att aldrig få må helt bra/vara frisk. Blev ju förkyld i påskas och har inte haft en enda helt frisk dag sedan dess. För ca två veckor sedan kom en ny förkylning innan den förra ens gått över. En riktigt ilsken förkylning också med den värsta hosta jag har haft sedan jag gick i högstadiet. Har lyckats hosta sönder ett revben på kuppen. Fantastiskt skönt...not. Jag får ju inte äta smärtstillande heller (och alvedon hjälper inte) eftersom bäbis inte mår bra av sådant. Så det känns helt underbart varje gång jag hostar under högra bröstet, ungefär som att någon stuckit in en kniv där. Samma känsla vid djupa andetag, när jag sträcker mig efter något eller skrattar. Jippie...Har dessutom sedan en vecka tillbaka fått mitt livs första ögoninflammation - vidrigt. Ögonen fulla med någon snuskig gegga varje morgon som limmar ihop ögonlocken. Fick medicin för den och efter fem dagar behandling var det ingen förbättring. Så denna veckan har jag varit på vårdcentralen hela två gånger. I måndags fick jag även en hostmedicin, så jag hostar åtminstone inte riktigt lika mycket nu som förut. Mitt revben är tacksamt för det. Igår när jag träffade läkaren igen fick jag en annan ögonmedicin, som jag hoppas ska fungera. Hatar verkligen att gå runt i mina gamla glasögon. Dels är de fula som stryk och dels ser jag så dåligt i dem att på kvällarna när jag sitter framför tv:n (2.5-3m mellan tv och soffa) så är bilden härligt suddig och fin. Det blir en fröjd att måsta gå till jobbet i dessa glasögon, åh vad jag kommer känna mig fin...nej. Ska tillägga att halsen gör ont och näsan är snorig också. Är det verkligen så mycket begärt att bara få vara frisk en längre period?! Har ju vart någon skit konstant under min graviditet. I Valborgshelgen när vi åkte upp till norr och träffade min familj var jag ju självklart allt annat än pigg. De har inte träffat mig frisk och välmående en endaste gång det senaste halvåret. Hoppas åtminstone att jag inte lämnade några äckelbaciller kvar hos dem.
Vi får väl se hur min hälsa är i sommar när vi ska träffas nästa gång - tyfus, mexicanska grisinfluensan, halsfluss? Ja, det finns mycket att välja emellan. Sörja skitimmunförsvar jag har, det verkar ha lagt av totalt.

Ok, det var dagens klagovisa. Nu till annat. Om tre veckor flyttar jag och älskling till Göteborg, tjohej...! Så vårt nuvarande palats är ett fullkomligt kaos av grejer överallt och flyttkartonger i en salig röra. Men av någon anledning så gör det inte mig så mycket. Har ju längtat efter att få komma ur denna pyttiga lägenhet som vi bor i nu, så det känns skönt. I övrigt har jag dock väldigt blandade känslor för flytten. Visst ska det bli härligt att få flytta in i en stor lägenhet (3 rok på 85kvm till skillnad från nu då vi har 2 rok på 48kvm) med balkong, öppenspis och badkar. Jag ska ju för första gången få en egen pysselhörna i det tredje rummet, vilket jag har längtat efter som en galning i många år, och det känns nästan för bra för att vara sant. Det känns också härligt att vi kommer bo så nära vårt älskade sommarställe ute i Göteborgs skärgård, vilket vi i sommar kommer att kunna åka ut till nästan när som helst. Superlyxigt! De andra känslorna inför flytten handlar om att det känns jobbigt att flytta så otroligt långt söderut. Min familj kommer ju inte närmre precis tack vare det...och det känns inte alls kul. Sedan känns det tråkigt att mina bästa väninnor bor kvar här uppe där vi bor nu samt i Örebro. I Göteborg har jag ingen riktigt nära vän. Visst bor min kusin där och hans fru och älsklings ena syster med familj, och det känns ju bra förstås, men vi är inte så väldigt nära vänner. Har kommit till det stadiet i livet då jag inte har någon större lust att leta upp nya vänner och etablera helt nya kontakter. Vill hellre ha mina etablerade kontakter...Tror att det kan lösa sig med nya vänner också i Göteborg i och för sig, tänkte ju gå med i någon mammagrupp och så. Men ja...

Till sist, lägger in en bild på dessa vackra scilla som jag tog ett foto på för ett tag sedan. Dem blir man iallafall odelat glad av.