Lilla hjärtat.

Har ju helt missat att berätta att jag och älskling var på v.25-kollen för några veckor sedan. Det var dags att få lyssna på fosterljud bland annat. Det var en upplevelse! Fick lägga mig på en brits och barnmorskan tog någon apparat med en mickliknande grej som hon förde över magen. Genast kom det alla möjliga ljud i högtalaren. Men det visade sig ganska snabbt att lilla krabaten inte hade några som helst planer på att ligga still så att barnmorskan kunde fånga hjärtljuden. Lillan for runt som en liten ekorre där inne i magen och det enda ljud som barnmorskan fångade från lillan var sparkar! Det smällde högt i micken gång efter gång och vi blev fulla i skratt allihopa. En sådan liten vilding! Till sist sa barnmorskan att hon skulle bli tvungen att trycka på magen för att låsa fast lilla krabat så hon inte skulle kunna sno runt, och DÅ fick vi helt plötsligt höra det lilla hjärtat slå. Det var ett underbart ljud! Så snabba små slag. Barnmorskan sa att allt lät precis som det skulle. När vi kom hem lyssnade vi på Uno Svenningssons låt ("Skymtar för en stund" tror jag den heter) som passade så bra in på dagens upplevelse, gillar särskilt textraden: "idag har jag hört ditt lilla hjärta slå, som en liten sol skiner du för mig...".

I övrigt tror jag inte att det hänt så mycket med det allmänna hälsotillståndet; fortfarande denna envisa förkylning, hosta, trasigt ONT revben och ögoninflammation. Ta i trä, men ögoninflammationen börjar bli bättre och bättre så jag hoppas att kunna sluta med medicinen på måndag. Hoppas eländet är helt borta då så jag äntligen kan få ha mina linser igen, avskyr ju dessa glasögon.
Tror dock att stackars älskling kanske har fått det nu, han sa förut idag att han kände sig lite knepig i ögonen. Usch, stackars! Har ju verkligen försökt att tänka extra noggrant på handhygien m.m. just för att inte smitta, men kanske har någon eländes snuskbacill lyckas tagit sig fram ändå. Det lär nog visa sig nu under helgen om han fått det eller inte. Håller tummarna för att han sluppit.

Blir så sketans less på detta onda revben som inte har blivit det minsta lilla bättre. Nu har vi ju bara två veckor kvar innan flytten, och även om jag inte haft en sådan väldig kapacitet för att packa och sådant tidigare heller så har det ju inte blivit bättre av att ha så ont hela tiden vare sig jag rör mig eller inte. Suck! Men, men, det är inget att göra åt. Men vi har iallafall packat ganska mycket sedan tidigare och tur är väl det. Har dock väldigt mycket pyssel som ska packas ner...och det tror jag inte jag vill överlåta till älskling.