Sedan sist.

Ja, vad ska man säga? Följetongen går vidare med alla krämpor som avlöser varandra. Jag är väldigt trött på att aldrig få må helt bra/vara frisk. Blev ju förkyld i påskas och har inte haft en enda helt frisk dag sedan dess. För ca två veckor sedan kom en ny förkylning innan den förra ens gått över. En riktigt ilsken förkylning också med den värsta hosta jag har haft sedan jag gick i högstadiet. Har lyckats hosta sönder ett revben på kuppen. Fantastiskt skönt...not. Jag får ju inte äta smärtstillande heller (och alvedon hjälper inte) eftersom bäbis inte mår bra av sådant. Så det känns helt underbart varje gång jag hostar under högra bröstet, ungefär som att någon stuckit in en kniv där. Samma känsla vid djupa andetag, när jag sträcker mig efter något eller skrattar. Jippie...Har dessutom sedan en vecka tillbaka fått mitt livs första ögoninflammation - vidrigt. Ögonen fulla med någon snuskig gegga varje morgon som limmar ihop ögonlocken. Fick medicin för den och efter fem dagar behandling var det ingen förbättring. Så denna veckan har jag varit på vårdcentralen hela två gånger. I måndags fick jag även en hostmedicin, så jag hostar åtminstone inte riktigt lika mycket nu som förut. Mitt revben är tacksamt för det. Igår när jag träffade läkaren igen fick jag en annan ögonmedicin, som jag hoppas ska fungera. Hatar verkligen att gå runt i mina gamla glasögon. Dels är de fula som stryk och dels ser jag så dåligt i dem att på kvällarna när jag sitter framför tv:n (2.5-3m mellan tv och soffa) så är bilden härligt suddig och fin. Det blir en fröjd att måsta gå till jobbet i dessa glasögon, åh vad jag kommer känna mig fin...nej. Ska tillägga att halsen gör ont och näsan är snorig också. Är det verkligen så mycket begärt att bara få vara frisk en längre period?! Har ju vart någon skit konstant under min graviditet. I Valborgshelgen när vi åkte upp till norr och träffade min familj var jag ju självklart allt annat än pigg. De har inte träffat mig frisk och välmående en endaste gång det senaste halvåret. Hoppas åtminstone att jag inte lämnade några äckelbaciller kvar hos dem.
Vi får väl se hur min hälsa är i sommar när vi ska träffas nästa gång - tyfus, mexicanska grisinfluensan, halsfluss? Ja, det finns mycket att välja emellan. Sörja skitimmunförsvar jag har, det verkar ha lagt av totalt.

Ok, det var dagens klagovisa. Nu till annat. Om tre veckor flyttar jag och älskling till Göteborg, tjohej...! Så vårt nuvarande palats är ett fullkomligt kaos av grejer överallt och flyttkartonger i en salig röra. Men av någon anledning så gör det inte mig så mycket. Har ju längtat efter att få komma ur denna pyttiga lägenhet som vi bor i nu, så det känns skönt. I övrigt har jag dock väldigt blandade känslor för flytten. Visst ska det bli härligt att få flytta in i en stor lägenhet (3 rok på 85kvm till skillnad från nu då vi har 2 rok på 48kvm) med balkong, öppenspis och badkar. Jag ska ju för första gången få en egen pysselhörna i det tredje rummet, vilket jag har längtat efter som en galning i många år, och det känns nästan för bra för att vara sant. Det känns också härligt att vi kommer bo så nära vårt älskade sommarställe ute i Göteborgs skärgård, vilket vi i sommar kommer att kunna åka ut till nästan när som helst. Superlyxigt! De andra känslorna inför flytten handlar om att det känns jobbigt att flytta så otroligt långt söderut. Min familj kommer ju inte närmre precis tack vare det...och det känns inte alls kul. Sedan känns det tråkigt att mina bästa väninnor bor kvar här uppe där vi bor nu samt i Örebro. I Göteborg har jag ingen riktigt nära vän. Visst bor min kusin där och hans fru och älsklings ena syster med familj, och det känns ju bra förstås, men vi är inte så väldigt nära vänner. Har kommit till det stadiet i livet då jag inte har någon större lust att leta upp nya vänner och etablera helt nya kontakter. Vill hellre ha mina etablerade kontakter...Tror att det kan lösa sig med nya vänner också i Göteborg i och för sig, tänkte ju gå med i någon mammagrupp och så. Men ja...

Till sist, lägger in en bild på dessa vackra scilla som jag tog ett foto på för ett tag sedan. Dem blir man iallafall odelat glad av.