Ja...pust...

Idag var en helt galen dag på jobbet. Till att börja med så sov jag väldigt dåligt natten till idag (som vanligt nu för tiden...), så jag släpade mig dötrött till jobbet och ungefär samtidigt som jag kom dit startade en lång rad av galenskaper som bara rasade på. Har jobbat under dagen med paniken rusande inuti över alla saker jag känt att jag ville få gjort och inte hunnit med plus alla nya saker som dykt upp och nya ärenden. Jag börjar inse att jag på något vis måste komma över känslan över att känna att jag hela tiden vill få saker avslutade och färdiga innan jag går hem på dagarna. För det är en omöjlighet. Och jag måste också hitta ett sätt att komma ifrån alla panik-prestations-ångest-känslor som är så hemska och jobbiga och rusar omkring i mitt huvud dygnet runt. Men jag vet inte hur! Läser en bok som handlar om hjälp till självhjälp för att bli befriad från ångest, men jag vet inte om jag än så länge upplever att tipsen hjälper speciellt mycket. Men å andra sidan så blir ju allt svårare och jobbigare när inte sömnen fungerar. Gaaah!!! Jag blir tokig! Det suger verkligen att må så här dåligt. Har hört någongång att avståndet mellan hjärna och hjärta är det längsta 30cm som finns. Men mellan min hjärna och mitt hjärta så tror jag det handlar om milsvida avstånd. Känslorna säger en sak och hjärnan attackeras av rationella tankar och paniktankar i en enda stor snöstorm av budskap: "Jag kommer aldrig ta mig igenom den här nybörjarfasen", "Man kan inte kunna saker innan man har lärt sig dem", "Det här går inte, jag fattar inte, jag klarar inte av detta!", "Att göra sitt bästa duger, man kan inte begära mer av någon", "Jag kan inte, jag kan inte, hjääälp!" osv. Anledningen till att jag tycker att det är så fruktansvärt jobbigt på jobbet tror jag har mycket att göra med att det här är det första jobbet som verkligen känns viktigt, och något som jag verkligen vill lära mig och visa att jag verkligen anstränger mig till mitt yttersta för att göra så bra som möjligt. Önskar bara att det ska börja lätta snart med alla panikkänslor och att jag ska börja få sova bra igen...Det känns som att det skulle vara rena himmelriket.